Ja är inte den där perfekta tjejen som får MVG i allt, ja lägger inte ner hela mig själ i att plugga. Ja festar inte på helgerna, tjuvröker, smyg dricker, blir full och har inte sex med andra som jag ångrar.

Ja är bara ja och fattar inte varför ni inte kan förstå det.

Försök inte ändra på mig, ni får mig att spy.

Ja har det tillräckligt jobbigt med att kunna gå ur skolan med bra betyg. Få en bra uppväxt och försöker få vettiga kompisar. Men inte ens det klara ja.

För sen vi flyttade in till stan vill ingen vara med mig!

Det är för jobbigt att åka buss, onödigt att vara efter skolan för att man måste åka med bussen hem. Ingen idé att man åker ut till tenhult för personerna orkar inte vänta.

Och människor säger bara att det blir bättre på gymnasiet. Och hur vet dem det? Det sa ni när ja skulle börja rosenlund oxå men det har inte förändrats alls mycket!

Men det kanske bara det är mig det är fel på.... Och hemma är det bara ett helvete. Ja försöker hålla mig undan så mycket som det går. Ja känner hat inom mig och det försvinner inte. Ja vet inte varför ja känner hat, oro och ensamhet? Kan någon förklara?

Det ända ja vill säga med detta är att ja vill bli accepterad precis som ja är. Och ja vill bara att ni låter mig.

Säg inget om ni inte har något vettigt att säga...