Jag vet inte vad jag ska göra, ska jag skratta eller ska jag gråta? Det finns vissa saker som man inte kan ändra och det är det jobbiga. Vissa saker som man inte kan styra över, saker som man vill men inte kommer att fungera. Ska man skratta åt det eller ska man gråta över det? Är det posetivt eller negativt att inte kunna göra de saker man vill?
Det är ganska svårt faktiskt. 
Valen man gör i livet är inte helt lätt då man inte vet hur det kommer att bli. Men det jag just nu vill är att sluta skola, flytta hemifrån och ta vara på livet. Jag vill börja om på nytt. Börja tänka posetivt till allt och alla. Vill inte längre vara den här personen som mår dåligt över allt och alla. Jag vill må bra och bara kunna tänka på mig själv och ingen annan. Men hur fan ska jag göra? Ska jag skratta åt mig själv över hur jag är eller ska jag gråta? Hallå? Finns det något man kan göra? Den här lilla saken i kroppen som kallas själen går snart sönder. Jag vill ha den lagad. Jag vill inte vara där när den spricker.

 

Varför blev jag just jag? Varför kunde jag inte bli någon annan? Varför är jag som jag är? Går det att ändra på mig? Och i såfall hur? Kommer jag någonsin att vara glad och nöjd med de liv jag lever? 
Som sagt jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men det jag vet är att jag just nu inte är nöjd med mig själv och hur jag lever?'
Ta inte inlägget som något negativt för det är inte det jag menar, jag vill bara veta hur jag som person ska bli för att bli posetiv till allt och alla.