29/1-2013

Vaknade i morse med feber och ont i halsen! Perfekt! Kan inte bli bättre. Hoppas bara att det går över innan vi åker på lördag. 
I alla fall idag är det inte vilken dag som helst. En väldigt jobbig dag enligt mig. Idag är det elva månader sen farmor dog. Elva hela månader. Det jobbiga är att veta att om en månad har det gått mer än ett år. 
 
Ögonen stängs, men tårarna slutar inte falla.
Kroppen känns tyngre och händerna är kalla.
Droppe efter droppe som aldrig når slutet, skapar ett hav som jag faller i, där förvandlas allting till en stor tragedi.
Ett hav full av problem, sorg, brister, motgångar, besvikelser och smärta fortsätter att utveckas, fortsätter att växa.
Vattnet ökar, jag går till botten. 
Skriker, kämpar, gråter. 
Ropar efter hjälp men ingen är nära.
Utan dig vid min sida, kommer jag inte överleva.
Under alla mina barndagar var du alltid där, som solens finaste sken, då dina andetag blev svagare och en dag la blomman på graven.
Nu när jag behöver din hjälp, snälla vakna och visa mig livets rätta väg igen.
I mitt hjärta kommer du alltid finna en plats för dig och din fina själ som lämnade en stor tomhet efter sig.
Ta ett djupt andetag och kom tillbaka så jag kan gå i dina spår och lära mig livets stora gåta.
Behöver dig, här och nu, så tveka inte, räck ut din hand och mitt hjärta blir ditt.
Precis som den var förr.
 

Älskade farmor, hoppas att du har det bra där du just nu är. Att du mår bra utan sjukdom. 
Hoppas du tar hand om alla där uppe och alla oss här nere. Älskar dig och saknar dig så inuta helvete! <3
 
 
 
/Madeleine
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0